Snyft och snörvel

Nu har L åkt. Det är alltid så jobbigt. Att vinka hej då och se tåget åka är tortyr. Jag vet ju oftast inte när jag får se henne igen, dröjer det någon vecka eller någon månad eller när liksom? Fast nu är det ju snart sommarlov och hon kan komma och jag kan åka till Götet utan problem, vi har pratat lite om att jag ska åka ner till kristihimelfärshelgen och att vi går på liseberg då och det vore ju jätte kul i så fall. Då behöver jag inte sakna henne så mycket. Fast just nu har min värld rasat samman typ...